Det har gått sjutton år sedan den tragiska dagen då lilla Engla försvann på väg hem från sin fotbollsträning. Trots den långa tiden som passerat står hennes flickrum fortfarande orört, som om tiden stannat. Affischerna på väggarna, de färgglada kuddarna i sängen och hennes leksaker ligger kvar på samma plats där hon lämnade dem. För hennes familj är detta både en smärtsam påminnelse om förlusten och ett sätt att bevara minnet av den flicka som aldrig fick växa upp.

Utanför huset står fortfarande hennes lilla barncykel kvar i förrådet, dammig men intakt. Föräldrarna har inte haft hjärta att ta bort den, eftersom den representerar Englas sista tid i livet innan tragedin slog till. Varje gång de går förbi förrådet blir de påminda om dagen då hon aldrig kom hem. Sorgen är fortfarande närvarande, men så också kärleken och behovet av att hålla hennes minne levande.

Mordet på Engla skakade hela Sverige och ledde till omfattande diskussioner om barns säkerhet, polisens arbete och samhällets ansvar. Fallet blev snabbt en nationell angelägenhet, och människor över hela landet deltog i sökandet och visade sitt stöd för familjen. När sanningen till slut uppdagades, lämnade den efter sig ärr som fortfarande är kännbara i dag.

Familjen kämpar fortfarande med smärtan, men de berättar att det orörda flickrummet och cykeln inte bara är symboler för sorg, utan också för hoppet om att Englas ande alltid är närvarande. Att låta hennes saker stå kvar har blivit ett sätt att hedra hennes liv och visa att hon aldrig kommer att glömmas.